Svartoxe
Ceruchus chrysomelinus (Hochenwarth, 1785)

Texter: Stanislav Snäll

---

Liknande taxa

Svartoxen kan förväxlas med bokoxen (Dorcus parallelipipedus). Bokoxen är dock större (17-33mm) och dess kropp är chagrinerad så att skalbaggen ser ut att vara matt. Svartoxen är utan chagrinering och hela kroppen är starkt glänsande.

Beskrivning

Längd hos hanar 12-18 mm, honor 11-15 mm. Hanarna har kraftiga mandibler, långa som huvudet med en tagg på insidans mitt och med långa gula och täta borst. Honorna har mycket mindre mandibler knappt så långa som huvudet.

Djupt svart, starkt glänsande med något brunaktiga ben och rödbruna tarser. Även antenner är rödbruna. Kroppen är avlång, parallellsidig med huvud nästan eller lika bred som halsskölden. Tinningar bakom ögat med mycket kraftiga gropformade intryckningar. Hela huvudet är glest men kraftigt punkterat. Pannan mellan ögonen med en grund bred intryckning.

Halsskölden ungefär hälften så lång som bred med spetsiga främre hörn och rättvinkliga bakhörn, punkturen på halsskölden är tydligt finare än på huvudet.

Täckvingarna är ca dubbelt så långa som breda med tydliga men fina längsfåror och punktering lika fin som på halsskölden.

Biologi

Habitat

En art som utvecklas i fuktig och rödmurken ved av grövre lågor och stubbar av främst gran men även andra träd som ek, asp, al och tall. I Mellaneuropa hittas den även i silvergran och bok. Den är starkt bunden till urskogsliknande biotoper i skuggiga lägen och i riklig tillgång på död ved.

Beteende

Ibland kan man hitta skalbaggar vid skymningen under varma sommarkvällar krypande på utvecklingsveden.

Livscykel

Larvutvecklingen är minst tre år lång. Förpuppningen sker under sensommaren och skalbaggen övervintrar som imago. Vuxna individer hittas oftast i murkna stammar tillsammans med deras larver. Skalbaggarna lämnar sällan veden och arten kan finnas i en och samma låga under många generationer.

Utbredning

I Sverige är svartoxen idag en mycket sällsynt art bunden till naturskogar av brandrefugial typ. Arten förekommer från Skåne till Hälsingland men saknas i flera landskap och överallt är mycket sällsynt. I praktiken känner man i dagsläget bara till några enstaka lokaler i landet. Största populationsområdena är vid nedre Dalälven och östra Uppland. Arten är starkt hotad inte bara i Sverige men även i övriga utbredningsområden i Mellaneuropa och på Balkan.

---