Bokoxe
Dorcus parallelipipedus (Linnaeus, 1758)

Dorcus parallelipipedus hane T2 Stanislav Snäll

Texter: Stanislav Snäll CC-BY


Klassificering

(Endast en art i släkte Dorcus.)
Rödlistestatus i Sverige: Livskraftig (LC) 

Liknande taxa

Eventuellt skulle bokoxen kunna förväxlas med småväxta honor av ekoxe (Lucanus cervus), men arterna skiljs åt genom att bokoxens täckvingar alltid är svarta och tydligt grovt punkterade över hela ytan medan ekoxens täckvingar är bruna eller mörkbruna och mycket fint punkterade. Även svartoxen (Ceruchus chrysomelinus) kan påminna om bokoxen men bokoxen är större och mattsvart eller svagt glänsande till skillnad från svartoxen som alltid är starkt glänsande och har täckvingar med tydliga längsgående fåror.

Beskrivning

Längd 18-33 mm. Svart, ganska bred och något platt skalbagge. Hanar har hela kroppen täckt med små intryckningar varvid ytan ser något matt ut. Hanarna har något längre och kraftigare mandibler än honorna. Honornas kroppsyta är täckt med något kraftigare intryckningar och ytan däremellan är mer glänsande än hos hanarna. Antenner som hos alla andra ekoxar med första antennledet långt, och avslutas med en kamliknande klubba. Punkturen på täckvingarna ger en antydan om svaga längsribbor eller längsfåror.

Biologi

Larven lever inne i den murkna vitrötade veden av främst bok men även ek och ibland även andra lövträd. Samma utvecklingsbiotop kan utnyttjas under lång tid av flera generationer. Under varma sommardagar och -kvällar kan vuxna individer påträffas krypande på stammar, stubbar och på annat material i närheten av utvecklingsbiotopen. Arten har även hittats i sågspånshögar av lövträd.

Utbredning

Sydöstra delarna av landet till Uppland. Även på Öland och Gotland. I södra delarna av utbredningsområdet är arten vanligare. I stockholms- och göteborgsområdena mer sällsynt.

Mediafiler på webben
Läs mer