Thanatophilus sinuatus (Fabricius, 1775)

Texter: Stanislav Snäll

---

Liknande taxa

Thanatophilus sinuatus kan förväxlas med tre närstående [[Thanatophilus-arter]] (Thanatophilus rugosus, Thanatophilus dispar och Thanatophilus lapponicus). Man kan särskilja den från dessa andra arter genom att Thanatophilus sinuatus har en liten men mycket tydlig skuldertand (axeltand) på täckvingarna.

Liknande taxa

Thanatophilus sinuatus kan förväxlas med tre närstående Thanatophilus-arter (Thanatophilus rugosus, Thanatophilus dispar och Thanatophilus lapponicus). Man kan särskilja den från dessa andra arter genom att Thanatophilus sinuatus har en liten men mycket tydlig skuldertand (axeltand) på täckvingarna.

Beskrivning

9 till 12 mm. Kroppen är svart. Skalbaggen har oval och tillplattad kroppsform, huvudet och halsskölden är klädda med tät, kort, gult, hår som bildar mönster av regelbundna fläckar på halsskölden. På äldre exemplar kan behåringen på halsskölden vara bortsliten eller otydlig. Även skutell har gula borst på varje sida. Huvudet är något bredare än lång, med tätare och något längre behåring än på halsskölden. Antenner är så långa som halsskölden i mitten. Fyra sista antennleder bildar en tydlig klubba. Halsskölden 1,6 gånger bredare än lång, framåt avsmalnande. Täckvingarna ca 1,3 gånger så långa som tillsammans breda, bredast i mitten. Varje täckvinge med tre tydliga längsgående ribbor. Den tredje ribban från mitten är kraftigast upphöjd. Strax bakom täckvingarnas mitt finns en stor bula. Täckvingar mellan ribborna med enkla fina punkter och korta gula borst i främre delen av täckvingarna. Täckvingarnas sidokant är upphöjd och har en mycket tydlig skuldertand (syns bäst från undersidan). Hos honor är täckvingarnas bakre kant vid sömmen förlängd i en avrundad spets. Benen är svarta. Hos hanar är främre tarser bredare än hos honor.

Biologi

Hittas oftast på mindre kadaver och föredrar snarare öppna marker än skogsmiljöer.

Utbredning

Från Skåne till Hälsingland, funnen även på Gotland.

---