Grön hedvårtbitare
Metrioptera bicolor (Philippi, 1830)

Fullvuxen hane av grön hedvårtbitare, Metrioptera bicolor. T2 Göran Liljeberg

Texter: Thomas Strid, Erland Dannelid, Oskar Kindvall, Rikard Vestin, Urban Wahlstedt CC-BY


Klassificering

Rödlistestatus i Sverige: Livskraftig (LC) 

Liknande taxa

Ljungvårtbitare och cikadavårtbitare har liknande kroppsbyggnad, men annan färgteckning. Vissa cikadavårtbitare kan vara tvåfärgade på liknande sätt, men grön hedvårtbitare har inte sågtandad teckning på bakbenslåren. sävvårtbitaren har liknande färgteckning men, den har ett utskott mellan antennerna och lever i annan miljö.

Beskrivning

Längd 12-16 mm exklusive äggläggningsrör. Honans äggläggningsrör blir 8-10 mm. Den är tvåfärgad med helgröna sidor och gulbrun rygg. Bakre skenben och ögon bär också den gulbruna färgen. Halsskölden saknar normalt mittlist, dock kan en svag antydan förekomma baktill. Den har sidolister. Honan har mycket korta vingar, hanen har något längre. Sällsynt förekommer långvingade exemplar. Hanens sista övre bakkroppssegment är brett kluvet i mitten utan utdragna spetsar på sidoloberna.

Biologi

Habitat

Den lever på sandiga gräsmarker där vegetation inte betas av. Betas marken för hårt blir det brist på både lämplig föda och grässtänglar som används för äggläggning.

Spridning

Gynnsamma väderleksförhållanden har sedan lett till att arten spridit sig betydligt och anses inte längre löpa någon risk att försvinna.

Födoval

Äter främst gräsfrön och andra växtdelar.

Beteende

Läte. Ett ihärdigt sirrande läte med återkommande korta pauser. Rytmen och spelstilen påminner mest om den hos grön vårtbitare, men lätet upplevs mycket svagare eftersom det är mera högfrekvent. Spelar dygnet runt men mest intensivt i solig väderlek.

Utbredning

I Sverige förekommer den endast i sydvästra Skåne. Arten var tidigare rödlistad på grund av ett litet utbredningsområde. Gynnsamma väderleksförhållanden har sedan lett till att arten spridit sig betydligt och anses inte längre löpa någon risk att försvinna. Tidigare fanns arten enbart söder om Vombsjön ner till Klingavälsån.


Mediafiler på webben
Läs mer