Rödlistan är en redovisning av arters risk att dö ut från Sverige. ArtDatabanken har Naturvårdsverkets uppdrag att ta fram Sveriges rödlista.
Vad innebär att arten inte finns med i rödlistan?
Om arten inte finns med i rödlistan kan det bero på att arten är Livskraftig (LC), Ej tillämplig (NA) eller Ej bedömd (NE). Läs mer om rödlistekategorierna i manualen på SLU:s hemsida:
Ljungvårtbitare och cikadavårtbitare har liknande kroppsbyggnad, men
annan färgteckning. Vissa cikadavårtbitare kan vara tvåfärgade på
liknande sätt, men grön hedvårtbitare har inte sågtandad teckning på
bakbenslåren. sävvårtbitaren har liknande färgteckning men, den har ett
utskott mellan antennerna och lever i annan miljö.
Beskrivning
Längd 12-16 mm exklusive äggläggningsrör. Honans äggläggningsrör blir
8-10 mm. Den är tvåfärgad med helgröna sidor och gulbrun rygg. Bakre
skenben och ögon bär också den gulbruna färgen. Halsskölden saknar
normalt mittlist, dock kan en svag antydan förekomma baktill. Den har
sidolister. Honan har mycket korta vingar, hanen har något längre.
Sällsynt förekommer långvingade exemplar. Hanens sista övre
bakkroppssegment är brett kluvet i mitten utan utdragna spetsar på
sidoloberna.
Biologi
Habitat
Den lever på
sandiga gräsmarker där vegetation inte betas av. Betas marken för hårt
blir det brist på både lämplig föda och grässtänglar som används för
äggläggning.
Spridning
Gynnsamma
väderleksförhållanden har sedan lett till att arten spridit sig
betydligt och anses inte längre löpa någon risk att försvinna.
Födoval
Äter främst gräsfrön och andra växtdelar.
Beteende
Läte. Ett ihärdigt sirrande läte med återkommande korta pauser.
Rytmen och spelstilen påminner mest om den hos grön vårtbitare, men
lätet upplevs mycket svagare eftersom det är mera högfrekvent. Spelar
dygnet runt men mest intensivt i solig väderlek.
Utbredning
I Sverige förekommer den endast i sydvästra Skåne. Arten var tidigare
rödlistad på grund av ett litet utbredningsområde. Gynnsamma
väderleksförhållanden har sedan lett till att arten spridit sig
betydligt och anses inte längre löpa någon risk att försvinna. Tidigare
fanns arten enbart söder om Vombsjön ner till Klingavälsån.